Jag är så himla nöjd med min framförhållning i år. Jag har skrivit listor och jag har planerat. Jag har hittills skött mig himla bra på julklappsfronten. Jag vill ge mig själv en stor klapp på axeln, men.. Det vågar jag inte. För vet ni.. Även om ungefär 100% av allt material jag behöver till årets julklappar är beställt och fixat så kvarstår ju fortfarande själva grejen att jag måste göra dem! Jag tror att jag återigen har tagit mig vatten över huvudet. Jag har 18 stycken klappar som ska göras. Vilka alla tar lite tid. Hur tänkte jag nu? Det är "bara" september och jag är redan stressad över att hinna.. Måste gå och andas i en påse tror jag!
Vill mena på att skriet i julformat är en perfekt illustration över hur jag såg ut i samma stund jag insåg hur mycket jag planerat att göra i år.
Haha, åh vad jag känner igen den känslan!! Jag har känt den stressen i ungefär en månad redan:) Fast det är ju en positiv stress på sätt och vis...:) Syrran har sagt en bra sak som man kan tänka på då: Ingen annan vet ju vad vi planerar att göra så om vi inte hinner med allt så är det ändå ingen som kommer att veta om det:) Vilket är otroligt sant och någonting jag tänker på när jag stressar. Hon sade ju också att det är smart att göra en sak till varje person man vill ge julklappar; då har man i alla fall EN julklapp till varje person. Resten blir då positiva bonusar:))